Ja, det blev mycket som hände för min del och såhär i backspegel inte ett skit. Först forslades jag fram och tillbaka, för de visste antagligen inte riktigt var jag hörde hemma. Därefter tog de mig till den slutna avdelningen och där fick jag spendera lååång tid.

Frank och Marie-Louise överlevde kanske jag bör tillägga. Franks bestående men blev ett litet jack i pannan, knappt synligt eller fullständigt osynligt då luggen låg över den och det inte blåste.

Marie- Louise, den skitapan blev av med ett par framtänder och fick dem ersatta av helt nya garnityr. Dubbelt så raka och vita som de hon haft innan. På det hela taget lite surt alltså!

Linnea är med mig hela tiden, Gud bevara henne!